Spara för att pensionera sig eller spara för sparandets skull?

Läste ett intressant gästblogginlägg igår hos Miljonär innan 30 där Miljonärsyrran skrev angående ”Hur fan ska jag kunna sluta jobba?” vilket jag tyckte var ett mycket intressant inlägg. (det skapade en hel del diskussioner på Twitter vilket tyder på att det var ett intressant område).

Jag känner igen mig i mycket som Miljonärsyrran skriver;

””hur fan ska jag sluta jobba?”. Jag kan (om några år), men jag vill inte!”

När jag läste inlägget var igenkänningen enorm. Inte för att jag lappar ihop trasiga halvdöende människor efter diverse katastrofer i ambulansen utan för att jag själv känner att jag har ett jobb där jag trivs på daglig basis. Det gör helt enkelt att jag inte per automatik jagar en nivå där min pengamaskin pensionerar mig även fast jag faktiskt sparar som fan.

Jag kan iofs inte pensionera mig nu i Sverige men när jag når kanske 6-7 miljoner i portföljen så skulle jag troligen kunna slöa 24/7/365. Frågan är dock om jag skulle må så bra utav det? Jag har funderat på det där väldigt väldigt mycket och kommit fram till att även om jag pensionerar mig och har meningsfulla aktiviteter så känns det som att jag kommer sakna något i min vardag.

Jag har bra arbetskamrater, det är högt i tak och vi skojar massor med varandra. Vidare så arbetar jag inom IT-världen där saker sker extremt fort vilket jag verkligen trivs med. Jag har arbetat med webblösningar sedan 1996 så jag börjar verkligen bli gammal i gamet men ändå känns det som att jag arbetar i en modern spännande värld. Och så länge jag känner så, så kommer jag troligen fortsätta även om porföljen manglar över 25 miljoner om ett gäng år.

Det finns andra saker jag kan göra med portföljen (som troligen kommer ge mig över 100 papp i utdelning i år) framöver. Lillplutten MR. L. kanske vill åka nånstans och vi kan ta den lyxen att göra det genom att snylta lite på utdelningarna. Disneylandsresan blir bekostad av pengamaskinen exempelvis.

Vi kanske köper ett boende utomlands eller uppgraderar boendet i Sverige och pengamaskinen får hjälpa till att bekosta den lyxen till viss del. Jag vet inte riktigt vad som dyker upp framöver men friheten att ha en pengamaskin i den storleken jag har är faktiskt helt ok även om gnällspikar som Chansar mest måste ha 10-dubbla storleken minst på porföljen för att vara lika nöjd… 🙂

Vidare har jag funderat på hur jag skall föra över den pyttiga portföljförmögenheten jag har till lillplutten efter jag har lämnat in livsnyckeln. Det gäller ju att lära upp han rätt så han inte säljer hela portföljen efter arvet och spelar bort det inom 14 dagar på diverse onlinecasinon som såklart kommer höja utdelningen till alla er som ägen Betsson… Jag känner väl igen talessättet att första generationen bygger upp förmögenheten, andra förvaltar och tredje raserar. Kort sagt, målet är att inget barn eller barnbarn skall paja den här pengamaskinen jag småskrapat ihop.

Fan trot om det kommer lira… 🙂

Det negativa som jag själv har tagit upp i en del inlägg förut är den politiska röran där vi sakta men säkert glider åt ett samhälle där ingens pengar/egendom är helig. Svenska sossestaten har blivit mer och mer konfiskativ på sistone så vi håller ögon och öron öppna vad gäller utvecklingen. Nånstans har vi i familjen en smärtgräns på hur mycket skit man skall stå ut med. Med tanke på att partnern också har en fin pengamaskin snurrandes så har vi helt klart möjligheter att peka finger om skiten träffar fläkten inom kort även om vi då får flytta till ett långt billigare land än Sverige. Men jag hoppas att de som vinner valet 2018 håller fingrarna i styr, men jag räknar tyvärr inte med det.

In worst case kan det bli att vi säljer av allt och flyttar pengarna till utländska depåer och rör på oss och lämnar Sverige. Dubbelbeskattning (tjena ostbågs-Ulla-Andersson) är nåt Venezuela kan hålla på med, inte Sverige. Vidare kan jag med min bakgrund jobba från vilket land som helst även om jag kanske inte skulle tjäna lika fint som jag gör idag. Men för 7 spänn får man en helt ok öl I Prag så jag tror jag överlever….

Att slippa puckade politiker kan vara värt en hel del minskning lönemässigt…. Inte för att jag tror alliansen eller SD är så djäkla mycket bättre än Sossarna men jag får hålla ögonen öppna för vad de hittar på…. Sverige står inför rejäla utmaningar framöver…. Minst sagt.

Hur ser ni andra på pengamaskinens användningsområden? Skall ni pensionera er rakt av eller blir det att den tillhandahåller en fin guldkant i vardagen framöver?